Laxacupen 2026 – Fyra dagar som gav mersmak 💚🤍

27 jul, 11:59

Fyra dagar. Sju matcher. Regn, solsken, glädje, besvikelse och mängder av skratt.

Laxacupen började faktiskt redan kvällen innan avresan när vi nåddes av det tråkiga beskedet att vår lagkapten Arvid Wallin behövde opereras akut och därför inte kunde följa med laget. Extra tungt eftersom han varit en av dem som sett fram emot cupen allra mest.

Men Arvid är Arvid.

Redan dag två dök han upp igen. Inte som spelare, utan som ledare. Han hjälpte till med material, stöttade laget och fanns där för sina lagkamrater. Ett fint kvitto på att en lagkapten är mycket mer än den som bär bindeln.

Klockan 08.00 på torsdagsmorgonen rullade vi de knappa fem milen till Halmstad och Kärlekens skola, som skulle bli vårt hem under de kommande dagarna. Telefonerna hann knappt tystna innan de första samtalen hem kom.

"Var är min..."

Vi har sedan länge bestämt att spelarna packar sina väskor själva, eller i alla fall inte skyller på sina föräldrar om något saknas. Det är en del av att bli mer självständig. Ibland innebär det också att man upptäcker att det man trodde låg i väskan... inte gjorde det.

Boendet bjöd också på några utmaningar. En luftmadrass läckte, en spelare hade glömt att ta med sig någon alls och John gjorde ett tappert försök att laga sin egen med benskyddstejp. Kreativt? Absolut. Framgångsrikt? Inte särskilt. Som tur var hade coach André en extra luftmadrass med sig, så alla fick en bra plats att sova på.

Det dröjde inte heller länge innan rummet delade upp sig i två tydliga läger. Ena sidan höll en imponerande ordning. Den andra hade en betydligt friare tolkning av begreppet ordning och reda.

På planen väntade sju matcher mot bra motstånd. Vi fick inte alltid de marginaler vi hoppats på och i flera matcher kändes det som att vi hade kunnat få med oss mer. Samtidigt visade laget gång på gång prov på stark moral. När det gick emot fortsatte spelarna att tro på det vi gör, hjälpte varandra och gav aldrig upp.

Dag två bjöd också på ett litet sjukdomsdrama. Efter Habo-matchen började Oskar Albinsson känna sig allt sämre. Trots det bet han ihop och gick invigningsparaden tillsammans med laget. När vi kom tillbaka till boendet tog vi beslutet att låta honom åka hem eftersom vi misstänkte magsjuka. Som tur var visade det sig bara vara något han fått i sig. Redan nästa dag satt Oskar på tåget tillbaka till Halmstad och anslöt lagom till 1/8-delsfinalen mot Eneby BK. En lättnad för både honom och resten av laget.

En av de största ljuspunkterna på planen blev segern mot Nordmarks IF. Inte för att den tog oss till C-slutspelet – dit gick båda lagen – utan för att vi äntligen fick utdelning för vårt spel och tog med oss en riktigt positiv känsla in i slutspelet.

Efter den första matchen på lördagen var det dessutom dags att inviga vårt nya vita bortaställ. Några modiga själar gick direkt till lunchen utan överdragskläder trots att korv stroganoff stod på menyn. Den gången gick det bra. Sämre gick det senare när en onämnd spelare lät ivern över några churros ta över lite för mycket...

Efter 1/8-delsfinalen var besvikelsen förstås stor, men den fick inte vara särskilt länge. Kvällen avslutades med pizzakväll där sex familjepizzor försvann på uppskattningsvis sex till åtta minuter. Antingen var spelarna väldigt hungriga – eller så var pizzorna väldigt små. Vi väljer att tro på det senare.

Under fyra dagar besvarades ungefär tusen frågor.

Ska vi äta nu?
Vilken plan spelar vi på?
Ska vi åka buss till lunchen?
Var är min strumpa?

Svaret på den sista frågan visste vi sällan.

Men kanske sa Foppa det bäst under cupen:

"Cup är ju jätteroligt – och inte bara matcherna. Att hänga med varandra, träffa de andra lagen och allt runt omkring."

Klokt sagt.

För det är precis det en cup handlar om.

Matcherna kommer man ihåg ett tag. Gemenskapen, internskämten och alla små ögonblick mellan matcherna lever ofta kvar betydligt längre.

Ett stort tack också till alla föräldrar, syskon och andra supportrar som gjorde resan tillsammans med oss. Många campade i närheten under flera dagar, andra pendlade fram och tillbaka till Halmstad för att stötta laget. Ert engagemang betyder oerhört mycket. Laget är så mycket större än de spelare som står på planen.

Resultatmässigt fick vi inte alltid den utdelning våra prestationer förtjänade. Men Laxacupen blev också en påminnelse om att utveckling bygger på det arbete vi lägger ner tillsammans. Ju fler träningar vi genomför, desto bättre sitter samspelet, desto längre orkar vi hålla vårt tempo och desto större blir marginalerna på vår sida. Den delen kan vi själva påverka, och det känns inspirerande inför hösten.

Vi åkte inte hem med någon pokal den här gången.

Men vi åkte hem med nya erfarenheter, starkare gemenskap och en ännu större tro på det vi håller på att bygga tillsammans.

Laxacupen i siffror 📊

🏆 Populäraste prylen: Massagepistolen som en av spelarna hade med sig. Köbildningen var stundtals längre än till lunchserveringen.

❓ Antal frågor: Måååånga. Så många att ledarstaben seriöst överväger att trycka ledartröjor med texten "Don't ask me" till nästa cup.

👣 Antal steg: 73 161 enligt coach Johans klocka. Det blir en del promenader mellan planer, boende, matsal och bussar.

🚗 Daglig safari: Jakten på en parkeringsplats vid Halmstad Arena IP. Utfallet varierade från "förvånansvärt smidigt" till "vi ställer oss väl i nästa kommun".

🍕 Pizzor: 6 familjepizzor. Beräknad överlevnadstid: 6–8 minuter.

🛏️ Luftmadrasser lagade med benskyddstejp: 1 (med begränsad framgång).

🤍 Nya bortaställ invigda: 1.

💚 Gemenskap: Omätbar.

Tack till Laxacupen, alla motståndare, funktionärer och inte minst alla våra fantastiska spelare, ledare, föräldrar och syskon som gjorde de här dagarna till något alldeles extra.

Vi hoppas att vi ses igen nästa år! 💚🤍